onsdag 24 juni 2015

När varningsklockorna ringer

Jag var frisk och jag var lycklig, en liten stund.


Nu sitter jag här halv 2 på natten. Skriver av mig i min anteckningsbok och tänker på vad som gick snett. "Inte en gång till, jag orkar inte mer".  Det är vad jag tänker på nu.

Nu är jag tvungen att vara stark igen. Jag har sökt hjälp men det är sommar nu och de flesta har sommarlov. Jag hamnar att vänta. Under tiden jag väntar hamnar jag att ta vissa beslut som kommer att påverka mig mycket. Det är beslut som andra tycker jag inte borde ta men jag känner mig trots allt bäst själv. Jag tänker ta hand om mig själv nu tills jag får hjälp av en utbildad person. Tills dess får jag bara försöka hålla mig vid liv.

Krafterna börjar ta slut men den här gången vet jag vilka symptom jag har och vad det innebär och jag kan förbereda mig på vad som händer näst. Jag har människor som stöder mig och jag vet att jag inte är ensam. Något jag är ytterst tacksam för.

Iallafall vet jag vad jag måste göra och jag vet att jag inte kan stanna tiden, jag vet att jag inte kan stanna hemma, jag vet att jag inte kan försvinna. Jag vet att mitt ända alternativ är att ta en dag i taget och vara stark. Jag har för mycket att förlora annars.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Frågor? Åsikter? Kommentera!