tisdag 10 december 2013

Tänk om jag aldrig vill se solen gå ner?

En liten händelse som gör att allt det stora spricker. Alla känslor kommer som en flod, tårarna rinner. Du kan inte förhindra det, bara låta det komma. Bara låta tårarna falla, låta den tunga stenen sjunka lite längre ner i bröstet. Låta de kalla kårarna komma. Blunda. Strunta i allas blickar, du känner hur alla vänder blicken mot dig. Att bryta ihop i en matsal är kanske en av de saker du inte vill göra. Du kan inte svälja maten, den är smaklös. Torr. Du kan inte sitta kvar med mascaran rinnande. Du kan inte stiga upp och gå, alla ser dig. Du kan inte finnas just nu. Du vill bara bort. Till en sagolik värld. En värld utan känslor. Utan problem. Utan alla de skarpa blickarna som tränger långt ner under huden på dig.

Du kan inte sluta blunda, du kan inte öppna ögonen. Det svider att inse att inget blir bättre, hur mycket du än hulkar dig och låter snoret rinna. Du kommer alltid finnas här, inga saker ändras. Allt är bara skit. Tills du tar dig ur soppan du har ställt till med. Men tänk om det inte går att fixa? Tänk om allt bara känns hopplöst? Tungt i hjärtat. Tungt i själen. Fysiskt känns kroppen tung, ditt huvud faller ner. Du orkar inte hålla det uppe. Du orkar inte försöka vara glad längre. Du ser världen i en grå ton.


Du har ingen lust att vakna, du har ingen lust att se solen gå ner. Du vill inte somna för då kanske du aldrig vill vkna igen. Du vill inte ta dig till nästa dag. Du har ingen lust att se ditt liv passera som om du inte levde i det.

Du ser livet från sidan, som om det vore någon annan som sitter och gråter ute i snödrivan trots kylan. Du tappar kontrollen över tid, över plats. Du vill bara dö. Du finns, men du lever inte riktigt. Du bara svävar runt. Från en plats till en annan. Du skrattar men du minns inte hur det känns att vara glad påriktigt. Ditt liv känns falskt. Det finns inget att göra eftersom att döden inte är ett alternativ. Du måste bara ta dig upp från botten, vakna nästa morgon. Ta dig upp. Ta dig till nästa dag. Kanske nästa dag är aningen bättre än den här dagen? Det går alltid att hoppas trots att du förlorat hoppet för länge sedan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Frågor? Åsikter? Kommentera!